• Erik Jergil är veterinär hos Distrikts-veterinärerna i Vimmerby. Foto: Madeleine Jakobsson
  • Många gånger kan man se om djuret mår dåligt genom att ta tempen. Just denna ko hade lite drygt 40 graders feber och Erik konstaterade att det rörde sig om en juverinflammation. Foto: Madeleine Jakobsson
  • Kalvarna i ladugården var väldigt nyfikna och undrade vad veterinären gjorde med kossorna lite längre bort. Foto: Madeleine Jakobsson
  • Inne på veterinärstationen i Vimmerby håller veterinären........ och sjuksköterskan ........ för fullt på med att operera en hund. Foto: Madeleine Jakobsson
  • Vad vore väl en bondgård utan katter. Nästa gång Erik eller någon annan veterinär kommer till gården kan det vara dags för en vaccination även för denna lille kissen som heter Svensson.
  • Här har Erik precis opererat en kossa som led av framfall efter kalvning.
  • Välkomnad av en porslinskossa.

Att vara veterinär är ett mycket varierat yrke

Behandlar allt från pyttesmå djur till gigantiska tjurar

 

Att vara veterinär är ett mycket omväxlande och roligt arbete. Som veterinär får man träffa människor och många djur. Storleken kan dock variera väldigt mycket, det kan handla om att behandla en liten mus ena dagen och en stor gigantisk tjur dagen efter.

VIMMERBY

Per-Johan Svensson driver bondgården Södra Fågelhem, några kilometer utanför Vimmerby. På gården har han cirka 200 mjölkande kossor och minst lika många ungdjur. Mycket kan han klara själv men ibland måste han ta hjälp av någon veterinär.

– Just nu har vi ett par kor som inte mår så bra. Jag tror att två av korna har juverinflammation och en har ett slidframfall, säger Per-Johan.

Erik Jergil som arbetar som veterinär hos Distriktsveterinärerna i Vimmerby åker därför ut till gården för att ställa rätt diagnos på Per-Johans kossor.

Han sätter på sig ett par stora stövlar med högt skaft och en gummerad rock. Fickorna fyller han med alla möjliga instrument som han ska använda då han väl kommer ut till lösdriftshallen där kossorna finns. På en uppställningsplats står en av de sjuka kossorna.

– Innan jag gör något annat så brukar jag se efter så att djuret inte har någon feber, skulle så vara fallet så kan detta tyda på en infektion, säger Erik.

Med van hand

Han klappar kossan och sedan tar med van hand tag om kossans spene för att mjölka ur lite mjölk. I den andra handen har han ett uppsamlingskärl som består av fyra olika fack, en till varje spene.

Han mjölkar ut lite mjölk från varje spene och sedan droppar han i ett medel som färgar mjölken om något skulle vara fel. Provet visar att det handlar om en mastit (juverinflammation).

– Just denna kossa äter lite dåligt just nu, så jag vill att Erik ska lyssna lite på magen nu när han ändå är på plats, säger Per-Johan.

Erik lyssnar och knackar lite lätt på magen, men efter en stund säger han att allt verkar som det ska. Och han går vidare till nästa kossa som Karin Nilsson ställt på en annan uppställningsplats. Erik utför en liknande undersökning på denna kossa och kan snabbt konstatera att även denna kossa lider av mastit.

Allvarligt

På andra sidan av ladugården står den tredje kossan. Hon fick en söt liten kalv för knappt en månad sedan med har nu i efterhand drabbats av livmoderframfall. Även här tar Erik tempen - som visar 40,2 grader. Vilket kan tyda på en infektion.

– Eftersom jag ska operera kossan här på plats måste jag ge den lämplig mängd ryggmärgsbedövning.

Efter en liten stund tar han upp hennes svans och släpper ner den igen. Skulle svansen inte vara avslappnad så har inte bedövningen tagit rätt men svansen faller rakt ner så Erik kan börja rengöra operationsområdet.

– Jag vill inte att hon ska få för mycket ryggmärgsbedövning så hon faller omkull här bland de andra kossorna men hon verkar stå ordentligt på benen, säger Per-Johan som assisterar Erik under ingreppet.

Erik berättar att det inte är så vanligt med framfall men att det händer någon gång då och då. I samband med operationen måste han lägga slidväggen till rätta för att sedan sy ett par stygn så allt håller sig på plats.

– Jag kommer skriva ut antibiotika och smärtstillande som Per-Johan kan ge henne i några dagar framöver, säger Erik.

På stationen

På veterinärstationen i Vimmerby håller Eriks kollegor, Anita Edlund och Anna Svensson på att operera en hund. Hunden är inte skadad på något vis utan ägarna har tagit beslut om att göra ett till synes enkelt och vanligt ingrepp som att kastrera sin hund.

Om några timmar är hunden vaken igen och kan återvända hem till husse och matte igen.

På stationen i Vimmerby arbetar sammanlagt sex veterinärer och två sjuksköterskor. Distriktveterinärerna har beredskap för alla djurslag dygnet runt. Oftast är det två veterinärer som delar på sysslorna utanför stationen - hembesöken.

– Vi brukar alternera vem som ska åka ut på jobben och vilka som ska stanna inne på stationen. Men vi brukar nästan aldrig åka två veterinärer till samma ställe. Djurägaren och dess anställda ställer alltid upp och hjälper oss när vi är ute på gårdarna, säger Erik.