• Maya Gunnarsson med majsormen Frank. Foto: Lena Dahlberg
  • Ständigt på väg någonstans. Det gäller att ha koll på sitt slingrande husdjur.

len, vacker och slingrande

Vad gör man om man vill ha ett husdjur men har en pappa som är allergisk? Kanske som Maya Gunnarsson, 13 år. Önskar sig ett djur som är lent och mjukt utan päls – en orm.

Det är många som ryggar tillbaka vid åsynen av en orm. Även om den är ganska kort och smal som Frank är. Han är åtta månader och bor i ett terrarium hemma hos familjen Gunnarsson i Ankarsrum. Närmare bestämt i matte Mayas rum.

– Hon hade önskat sig en orm länge, berättar mamma Anna. Så hon fick en bok om ormar i julklapp, för att läsa på och lära sig. Frank köpte vi lite senare. En majsorm kan ha alla möjliga färger, får jag veta. Till exempel vit, röd, brun och orange i vackra mönster. 600 kronor kostade Frank. 20 centimeter lång och smal som ett lillfinger.

Terrariet ska ha en varm del, det fixar man med en värmematta eller värmelampa. Det är för att ormen ska kunna välja på miljöer med olika temperatur. Alspån på botten och något att gömma sig i eller bakom. Och så behöver ormen större terrarium varefter den växer. Födan består av döda musungar, så kallade pinkies.

– Frank får en pinkies i veckan nu, när han blir större räcker det med en i månaden.

 Med en intensiv, klar blick och mjuka slingrande rörelser tar sig Frank fram på Mayas arm. Han brukar få vara med när hon tittar på tv. Den vackert mönstrade och sammetslena kroppen byter skinn varje månad. Maya visar det torra genomskinliga ormskinnet hon sparat. Som en orm, men utan innehåll.

 Är det inte lite läskigt att hålla i honom?

– Nej, säger Maya. Säkert har hon fått den frågan massor med gånger tidigare. Han är helt ofarlig, det är ingen giftorm. Och känn så len han är.