• Mia Karlberg Lingefelt blev svårt brännskadad i ansiktet och på armarna som treåring. Hon har upplevt många jobbiga situationer, men samtidigt lärt sig mer om mig själv och att sätta gränser för sitt privata jag. Foto: Lena Dahlberg
  • Förväntansfull brud. Mia Karlberg Lingefelt gifte sig med sin Johan förra sommaren. Något hon inte trodde hon skulle få uppleva när hon mådde som sämst under tonårstiden. Foto: Mikael Axelsson

Mia är märkt för livet

”Jobbigast var skolan – vändpunkten blev mötet med Lasse”

Hon är van vid blickar, Mia Karlberg Lingefelt. Van vid att barn pekar, att folk tittar, tittar bort. Det fanns en tid när hon mådde riktigt dåligt, men sedan flera år tillbaka är hon glad över det liv hon har. – Jag trodde aldrig att någon skulle vilja ha mig, men nu är jag gift och har två små barn.

TUNA

Vi bläddrar i ett mycket speciellt fotoalbum från sommaren 2014. Blickarna dras särskilt till en av bilderna. Den där Mia Karlberg, snart med tillägget Lingefelt, gör sig fin inför en av de viktigaste händelserna i livet. Hon ska säga ja till sin Johan om ett par timmar och fotografen har fångat henne vid spegeln där hon sminkar sig.

Men det är inte själva förberedelsen som gör att blicken fastnar. Den blivande brudens armar är svårt ärrade. Ansiktet sminkat, men under puder och rouge syns ärrig hud. Brännskadad hud.

Grannar larmade

Mia Karlberg Lingefelt kommer inte riktigt ihåg den där hemska morgonen för lite mer än 23 år sedan. Den 22 december 1991. Kanske finns minnena där, kanske inte. Mycket av det hon vet har hon fått berättat för sig.

– Jag var drygt tre år och bodde i Sundsvall på den tiden. Vi barn hade gått och lagt oss tidigt. De vuxna somnade sent efter julföreberedelser.

– Räddningstjänsten tror att min femårige storebror vaknade och tyckte det var kallt. Eftersom ingen vuxen var vaken tände han upp i öppna spisen, papper ramlade ut och det började brinna. Grannarna hade i alla fall larmat brandkåren vid elvatiden på förmiddagen.

Övertänt

Mia Karlberg Lingefelts första minne är när hennes mormor bär ut henne ur huset. När mormodern sedan springer in i det övertända huset igen för att hämta Mias tvåårige lillebror är det inte pojken hon får tag i utan Mia en gång till.

– Jag hade tydligen sprungit in igen för att hämta min nalle, eller kanske lillebror. När mormor kom ut med mig en andra gång var det för sent att vända in i det övertända huset igen.

Hon blir tyst ett tag. Samlar sig. Det är svårt att tänka tillbaka, även om hon inte kommer ihåg själva upplevelsen. Hennes lillebror kom aldrig ut ur huset.

– Han hade gömt sig under en säng.

Tredje graden

Det händer att barn stannar henne på gatan. Frågar vad som hänt med hennes ansikte. Och Mia Karlberg Lingefelt berättar gärna.

– Kanske en förskönad historia, men om någon undrar varför jag ser ut så här så berättar jag.

Direkt efter räddningen den där decembermorgonen fördes hon först till Sundsvalls sjukhus, sedan vidare till Akademiska sjukhuset i Uppsala.

– Jag hade tredje gradens brännskador i ansiktet och på armarna. När pappa fick se mig fick han en chock, han kände inte igen mig.

Mobbad

Mia Karlberg Lingefelt har genomgått ett flertal operationer, bland annat fyra operationer på armarna och två hudtransplantationer från smalbenen till ansiktet. Dessutom ett flertal laserbehandlingar i ansiktet.

– För mig har det egentligen aldrig varit något konstigt med mitt utseende. Jag var så liten när det hände så jag är van att se mig själv så här.

– När jag började skolan blev det däremot uppenbart att jag var annorlunda.

Första klass blev en hemsk upplevelse. Värst var inte klasskamraterna, det var deras äldre syskon däremot.

– De undrade hur deras småsyskon kunde vara med en sån som jag. Jag drog mig undan, till djuren och till Kyrkans barntimmar. Det var genom ridningen jag fick min första kompis.

Nästa pärs kom på högstadiet. Mia Karlberg Lingefelts jämnåriga undvek henne. När hon sökte sig till vuxna istället blev hon retad för det.

– Det var en väldigt jobbig tid och jag anklagade mig själv för att jag hade överlevt, men inte min lillebror.

Vändpunkten

Räddningen blev den kurator som Mia Karlberg Lingefelt fick kontakt med. Vid det här laget hade hon även börjat skära sig i handlederna.

– Inga-Lisa Saxholm gjorde det lättare att gå till skolan. Hon blev en vän, den som fick veta allt. Hon ordnade bland annat så att jag fick träffa Lasse Gustavsson, ”den brännskadade brandmannen”. Det mötet blev en vändpunkt. Han fick mig att känna att även jag kunde vara söt, att även jag kunde träffa någon.

Även kyrkan blev en räddning för Mia Karlberg Lingefelt. Där var hon en av barnledarna, och senare även konfirmandledare.

– Jag jobbar fortfarande inom kyrkan, men funderar nu på att utbilda mig till lärare.

Sätter gränser

Mia Karlberg Lingefelt och Johan Lingefelt bläddrar vidare i fotoalbumet. Minns med glädje hur lyckat det blev, deras bröllop den där varma julidagen förra sommaren.

– Johan och jag gick parallellklass på gymnasiet, men blev ett par för drygt sju år sedan. Nu har vi Leo, fem år och Michelle, tre år tillsammans.

– Idag klarar jag folks blickar och frågor på ett helt annat sätt. Mycket på grund av olika jobbiga situationer som lärt mig mer om mig själv och var jag sätter gränsen för mitt privata jag. Men också tack vare den familj jag har. Den familj jag trodde att jag aldrig skulle kunna få.