• Den tredje december är det dags för fjärde upplagan av Santa Run. Peter Knutsson som har grundat fonden Rock mot Cancer, och Kim Wickström, Boston Clothing, hoppas på många deltagande tomtar och mycket pengar till cancerforskningen. Foto: Jenn Hultberg

Snart tar tomtarna över torget

En gång om året springer det runt en massa tomtar på torget. Syftet är att samla in så mycket pengar som möjligt till cancerforskningen. Snart är det dags för fjärde Santa Run och arrangörerna Kim Wickström och Peter Knutsson hoppas på det största eventet hittills.

Både Peter Knutsson och Kim Wickström brinner för att samla in pengar till cancerforskningen. De vet nämligen allt för väl hur det är när en nära anhörig drabbas av denna sjukdom. Peter förlorade båda sina föräldrar för några år sedan, och Kim förlorade sin syster Sandra i cancer för bara ett par månader sedan.

– En del tror att tiden läker alla sår och tror att ”Nu har det gått ett par månader sedan begravningen, nu borde det väl va okej?” Men så funkar det inte riktigt. Man slutar aldrig tänka på det. Man lär sig bara leva med det, säger Kim Wickström.

– Så är det. Och alla har sina egna sätt att hantera smärtan, säger Peter Knutsson som valde att starta insamlingsfonden Rock mot cancer för sex år sedan som en slags bearbetning.

– Det känns skönt på något sätt att göra något konkret. Det blir en slags självterapi.

Fonden är nu uppe i en halv miljon kronor och det är inte bara en siffra på ett konto– det är pengar som faktiskt gör skillnad.

– Min mamma fick ett halvår att leva av läkaren. Men tack vare att forskningen gick framåt levde hon i 12,5 år, säger Peter Knutsson.

”Hela staden sluter upp”

Första advent är det dags för den fjärde upplagan av Santa Run. När eventet anordnades för första gången 2014 samlades knappa 3 000 kronor in. Året därpå var siffran uppe i 14 000 och en regnig vinterkväll på torget i fjol samlades 60 000 kronor in.

– Det är fantastiskt att så många sluter upp. Både företag och handlare som skänker priser till lotteriet och privatpersoner som är med och stöttar det här, säger Kim Wickström.

– Först var det lite osäkert om jag skulle orka göra det här i år med tanke på Sandra. Hon har ju varit med och roddat det här tidigare år. Men Peter fick med mig och det är som han säger – att göra något blir ett sätt att bearbeta min egen sorg.