• Carl Johan Bjerkert har tävlat i enduro i 25 år. Största segern var Novemberkåsan i Vimmerby 2008. Foto: Lena Dahlberg
  • Bjerkert tränar allsidigt, roligast är enduroträningen. ”Men är du inte alert i huvudet ska du inte ut i skogen”.
  • Löparkläderna finns alltid med, enligt Bjerkert. Det är enkelt att springa och är det mörkt finns det pannlampa. ”Krångla inte till det – löpning funkar alltid.”
  • Mountainbike funkar bra i all slags terräng. Är det snö tar Bjerkert gärna på sig längdskidorna.

Träning året runt för Bjerkert

”Krångla inte till det – löpning funkar alltid”

Varv på varv kör han, Calle Bjerkert. Leran sprutar när cykeln tar sig fram mellan stenar och träd, upp för den branta backen. Det ser förvillande lätt ut, men det krävs både styrka och mod, och ett alert huvud, för att prestera i enduro. Dessutom en hel del envishet och målmedveten träning.

Ska man bli bra i en sport är det en fördel med ett visst mått av talang, men Calle Bjerkert framhåller gärna att det först och främst är hårt arbete som gäller.

– Jag tränar varje dag, året runt. Gärna längdskidor på vintern, annars cykling och löpning. Och så enduro förstås.

– Sedan har jag ett fysiskt krävande arbete eftersom jag jobbar med betong. Det gör sitt till det också.

Carl Johan Bjerkert började köra cross som femåring, efter en hel del tjat, som han uttrycker det. Licens tog han som åttaåring.

– När jag var i 13-årsåldern bröt jag bägge armarna under träning inom loppet av ett år. Då sa mamma ifrån. Jag gjorde ett uppehåll och provade lite andra sporter men började igen något år senare.

– När jag var 16 började jag hårdträna enduro på allvar.

Tävlingarna har avlöst varandra under de senaste 25 åren, en hel del pallplaceringar i sportens allra största tävlingar har det också blivit. Den första riktigt stora tävlingen var VM i Gävle 1993. Fem år senare tog han EM-silver. Det har även blivit flera SM-silver och -brons under åren, och en andraplats i Gotland Grand National.

– Den första stora framgången fick jag som 28-åring 2003 när jag vann Ränneslättsloppet. Det gjorde jag även 2008 och 2011.

Men inget går upp emot framgången i Vimmerby 2008, som så många minns. Då vann Calle Bjerkert legandariska Novemberkåsan.

– Det är det största. Att vinna Kåsan på hemmaplan.

2009 deltog han i en VM-deltävling i Finland, kraschade och skadades rejält. Först tre månader senare sökte Bjerkert läkarvård.

– Det blev operation. Jag hade gått med ett trasigt skulderblad, två spräckta nackkotor och en avsliten sena. Jag var på väg att ta en plats i landslaget, men det blev inget med det.

När Calle Bjerkert körde som mest handlade det om 35 tävlingar per år. De senaste fem åren har han kört runt tio tävlingar per år.

Han har alltid tränat hårt och ändamålsenligt. Det har varit mycket ”pannben” som Calle uttrycker det.

– Jag är ingen talang direkt, men har bra kondition, är envis och har aldrig gett upp. Jag har krigat mig till mycket. Satt upp mål och strävat efter det.

I Novemberkåsan har han legat topp tio mellan 2010 och 2014. Sammanlagt har han startat i 16 kåsor. 13 av dem har han tagit sig i mål. Kommande helg är det dags igen, i Uddevalla.

– Jag satsar på pokalen igen.